Så fort kompisen kommer på besök känner man livslusten öka något rejält och radikalt. Man blir piggare man vill inte sitta inne, man får så mycket längre dagar. Tvn existerar knappt, nu när vi kan sitta på våran inglasade altan dygnet runt och bara njuta!!! Helgen var strålande fin, på lördagen åkte vi älvsnabben in till staden för att shoppa. Det var så längesedan jag köpte mig något nytt. Fick faktiskt tag i lite vårfint och användbara plagg. Man får ju ha lite utbyte numera i det yrke man har. Det duger liksom inte att gå runt i pyjamas...
Vi tog en MYCKET god lunch på Palace och hade så himla mysigt. Ett glas vitt vin och en vansinnigt god sallad slank ner i värmen.
Jag är ju ingen pysselmänniska det vet ni alla som känner mig, har varken tålamod eller talang för detta. Men ibland så hittar jag saker som är så fina. Som den här lilla vattenkannan med fina små råttor på...lila är den också. Den står nu och pryder sin plats vid mina nyinköpta pelargonier.
Att ta en promenad vid 9-snåret var inte så svårt i helgen som var. Vattnet låg spegelblankt och solen visade upp sitt finaste ansikte! Härligt! Det liksom spritter i hela kroppen när jag får sol på näsan och jag inte behöver frysa. I minst ett halvår har jag lidit av kyla och snöhelvete...redo för psykakuten. Men så kom då äntligen våren, och jag hittar tillbaka till livet och lusten att träffa folk, göra saker och en massa annat!!
Avslutningvis en vild på den älskade kranen som är riktmärket för att hitta hem till oss. Hittar man till den så hittar man oss!!
Vi tog en MYCKET god lunch på Palace och hade så himla mysigt. Ett glas vitt vin och en vansinnigt god sallad slank ner i värmen. 
Jag är ju ingen pysselmänniska det vet ni alla som känner mig, har varken tålamod eller talang för detta. Men ibland så hittar jag saker som är så fina. Som den här lilla vattenkannan med fina små råttor på...lila är den också. Den står nu och pryder sin plats vid mina nyinköpta pelargonier. 
Att ta en promenad vid 9-snåret var inte så svårt i helgen som var. Vattnet låg spegelblankt och solen visade upp sitt finaste ansikte! Härligt! Det liksom spritter i hela kroppen när jag får sol på näsan och jag inte behöver frysa. I minst ett halvår har jag lidit av kyla och snöhelvete...redo för psykakuten. Men så kom då äntligen våren, och jag hittar tillbaka till livet och lusten att träffa folk, göra saker och en massa annat!! 
Avslutningvis en vild på den älskade kranen som är riktmärket för att hitta hem till oss. Hittar man till den så hittar man oss!! 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar