En helt vanlig eftermiddag..

Idag så fick vi en härlig promenad i solen, jag Jossan och båda hundarna. Jag kände den på näsan...den var där och retade mig sådär som om man kittlade mig med en fjäder. Virvlade till lite lätt och fick mig att pirra till,sen värmde den mig och bländade mina nu otränade ögon.Det var min älskade och så saknade vän som gjorde ett välkommet besök! Tack snälla du, det gav mig både energi och glädje. Solen du är min stora vän!

Väl hemma så var hundarna trötta och rejält välrastade..men så började det! Knackning på dörren, lillhunden "goes bananas" och skäller som en stolle,storvovven är inte sen med att hänga på och rusar på som en ångvält. När man väl öppnat dörren, fortsätter lillhunden att skälla medans storvovven skulle vilja äta upp den stackars människa som dristar sig till att knacka på dörren.(av glädje)Att sen försöka höra vad karlen utanför säger är en utmaning..ber vederbörande att kliva in då jag vet att de lugnar sig. Ve och fasa vem står då bakom? Jo en stackars vettskrämd liten fru som vågat utmana ödet till att ta på sig något som lillvovven inte gillar. Mössa!!
Hon inser snart att det är bäst att avlägsna sig, väl innaför dörren tröttnar lillvovven snabbt. Men då tar vår duktiga kontrollant storvovven hand om den nya gästen. Med ett rejält sniff rakt i skrevet och en rejäl fnysning har hon bedömt både det ena och andra.
När karlen väl fått ur sig det han tänkt säga så säger vi hej och hejdå. Hundarna får nu istället syn på konstiga män som sringer på grannens hustak, där de ska skotta bort snö. Detta är såklart ett mycket märkligt beteende, så då bara man måste skälla och morra på de märkliga folket som kallas människor. Plötsligt får lillvovven för sig att köra ett race från hallen till vardagsrummet och tillbaka. Detta triggar såklart igång den andre...som då ska vara i stillhet i minst tre veckor till. Bästa sättet är att då försöka få tag i den lille, som ser det som ett ypperligt tillfälle att leka kurragömma med matte. När väl Jossan får tag i den lille retstickan och försöker lugna hoonom rusar hund nummer 2 fram och ska lägga sig i. Detta gör man bäst att fortsätta som kontrollant av skrev på nu hund nummer 1. Då tappar Jossan tålamodet och ropar -låt bli hans snopp...tja såhär ser en helt vanlig eftermiddag ut i familjen Taikons familj.(läs vår)