...harvar jag fram i mina kängor.Det där söliga,bruna som man inte vill ha. Det där tjocka,halvblöta som sätter sig fast på skorna. Ungefär sån känner jag mig...seg,sölig och inte kul. Förkylningen har lagt sig men helgen och arbetsdagen idag har satt sina spår...i kombination då jag egentligen borde varit hemma och kurerat mig men inte gjort pga snålhet. Så nu hoppas jag på någon form av energitillskott,vitaminer eller vad som.
Min dotter piggade upp mig idag med en fin "man of the week" på sin blogg tack hjärtat.
Min älskade make såg min uppgivna blick då jag 6:30 stirrade in i vår frys och bara kände blä...skickade mig senare ett sms. -Jag fixar maten idag! Då blir man så himla glad!
Så vad gnäller jag då på?
Nä ta nya tag, tänka positivt och se till vad man har, det ska man göra. Hurtigt javisst!!
Imorgon ska jag på praktiken och försöka lära känna de olika arbetsgrupperna. Hoppas de tar emot mig med öppet sinne?
Eftermiddagen imorgon ska ägnas åt en föreläsning som handlar om att ge de gamla en meningsfylld vardag. Hoppas detta kan ge lite ny näring åt omsorgskänslan,vet några som kanske behöver påminnas om varför vi är där...
Sov gott ni få stackare som läser min blogg!
Att läsa din blogg är som att stirra in i sitt eget huvud, haha. Snöslask var en bra liknelse. Vi får sjunga såsom min VT sjög på sin dödsbädd...Jag mår bättre och bättre dag för dag, ja hon var lite omtöcknad men faan vilken positiv inställning, hehe. Kram tösabiten, vi går mot ljusare tider.
SvaraRaderaDu är verkligen inte som snöslask!! Blir alltid så himla glad och full av energi när jag får se eller höra dig! Du är snarare en värmande sol!
SvaraRadera